Även för en liten kaféverksamhet kräver kommunen att man har en fettavskiljare kopplad på köket innan vattnet sedan går vidare mot ett kommunalt eller enskilt avlopp.
Fett i avloppsvattnet är ett stort problem som kanske inte användarna tänker på, det är därför det är obligatoriskt med fettavskiljare i all restaurangverksamhet.
Allt vatten som kommer från köket (utom WC) skall kopplas till fettavskiljaren, även golvbrunnarna. Man kan inte koppla en toalett via en fettavskiljare för då stannar papper och fekalier i fettavskiljarens slamficka.
På marknaden finns det en hel uppsjö av modeller av fettavskiljare, vissa mer lämpliga än andra. På senare år har det kommit fram en hel del små produkter som säger sig passa till till exempel gatukök och dom får plats under diskbänken …
Sådana produkter avråder vi starkt då det i en fettavskiljare även samlas bakterier och det luktar väldigt illa!
Jag har svårt att se en hantering som respekterar hygienen i ett kök med liknande produkter.
Principen med en fettavskiljare är att när köksvattnet rinner in i avskiljaren. Flödet igenom fettavskiljaren får inte vara för snabbt utan så långsamt att tunga partiklar sjunker till botten och fettpartiklar flyter upp till ytan.
Viktigt att tänka på är att:
– Dimensionera inte fettavskiljaren för snålt, det leder bara till problem i framtiden!
– Man vill ha så korta ledningar som möjligt till fettavskiljaren då rören innan kommer att få problem med fett och måste rengöras regelbundet.
– Det måste vara självfall till fettavskiljaren, man kan inte pumpa vatten från köket till fettavskiljaren.
– Fettavskiljaren måste vara placerad så att den är lätt att sköta och att man inte går igenom köket eller matlagret med slamtömningsslangen. Det går eventuellt att installera rostfria slamtömningsledningar och sedan ha en koppling för slamtömning på fasaden.
– En fettavskiljare måste ha en avluftning över taknock så att lukten från fettavskiljaren inte kommer ut i lokalen eller precis utanför (I storstadsmiljö finns det alternativ med luftrenare, men det är en dyr investering och den kräver mycket underhåll).
– Att ha tillgång till varmt kranvatten kan förenkla tömningen då fettkakor gärna fastnar på fettavskiljarens väggar.
– Larm på fettavskiljare är inte alltid obligatoriskt, vissa kommuner (ofta storstäder) har krav på tömningsintervall, typ en gång i månaden.
Det finns både fettavskiljare att placera ovan mark (källare eller liknande) och fettavskiljare man gräver ner i marken.
När det gäller larm till fettavskiljare är det nivålarm för fettkakan som är vanligast (se GA-1)
Men det finns även larm med flera givare där man förutom fettnivån mäter totalnivån i fettavskiljaren (se GA-2), syftet med detta är att få en varning om det mot all förmodan skulle bli stopp i utloppet eller efter fettavskiljaren, detta gäller fram för allt för fettavskiljare som är monterade inomhus då ett stopp i utloppet kan innebära översvämning.
Har ni ett projekt på gång eller har frågor om fettavskiljare, tveka inte att kontakta oss på MMVA!
